Du tittar på Snabbrecension: Fez 2:24 min
Dela inslaget med andra!
Publicerat klockan 16:36, den 2012-04-27

Snabbrecension: Fez

Fez är ett drömskt plattformsspel som har tydliga audiovisuella likheter med fjolårets retrosurrealistiska Ipad-äventyr Sword & Sworcery. 80-talssyntljudande, sparsmakade Vangelis-vibbar skapar tillsammans med kubiska miljöer i grovhugget pixelerad grafik och simpelt animerade, sött missbildade små figurer en väldigt speciell, påtaglig stämning som man aldrig vill upphöra att existera i.

Huvudkaraktären är en mystisk varelse som vi får lära känna under namnet Gomez, när han plötsligt snubblar över en dimensionsomvälvande artefakt som öppnar upp ett fyrasidigt djup i en värld som aldrig varit annat än klassiskt 2d-platt. Man drivs av sin upptäckarglädje och nyfikenhet där man hoppar och klättrar fram på plattformar, i jakt efter och samlande kuber som ska återställa tillvaron.

Spelaren kan fritt rotera mellan den fragmentariska världens fyra sidor, vilket påverkar hur det man ser hänger samman och blottar delar av miljöerna man annars inte skulle varken se eller nå. På samma sätt som i Echochrome är det som syns i bild det som gäller, vilket innebär att man exempelvis genom en perspektivskiftning kan få två egentligen avlägsna plattformar att mötas.

Problemlösningen är allt spelaren behöver fokusera på i Fez, som i övrigt är helt förskonat aggressiva fiender eller påträngande faror. Visst kan man falla mot sin död i närmaste stup, eller i ett försök att spränga upp väggar själv bombas sönder, men då uppenbarar sig Gomez bara omedelbart på nytt där han senast stod säkert.

Tyvärr går Fez från att vara lättsamt inbjudande, lekfullt och gränslöst till att någonstans halvvägs börja kräva att spelaren utforskat varenda vrå av varenda miljö. Hur portarna, dörrarna och världarna hänger samman är inte helt lätt att hålla i huvudet när allt är så fragmentariskt, och det blir inte lättare när man inser att man måste behärska och översätta spelets teckenalfabet till gåtor att tolka.

Fez är framförallt sin fantastiska sinnesstämning. Den är så stark att den får allt annat i sammanhanget att verka oväsentligt. Den är en dröm i tonsatta pixlar som man vill förlora sig i. Problemen börjar när man inser att spelets lekfulla flöde framåt stannar av, och spelet sluter sig introvert i sig självt. Då känns det frånstötande svårtillgängligt. Men har man viljan och övertygelsen, är allt möjligt. Betyget blir en fyra av fem.

Etiketter
, , , ,
Du kanske också gillar...
Kommentera
Du måste vara inloggad för att kunna kommentera.
Inga kommentarer på Snabbrecension: Fez
Bli först att kommentera!