1:54 min

Snabbrecension: Amy

När fransosen bakom det klassiska 90-talsäventyret Flashback nu är tillbaka är det med ett futuristiskt skräckäventyr döpt efter en liten flicka med övernaturliga krafter.

Amy ska räddas genom en zombieapokalyps med allt vad en sådan innebär i form av dödliga insatssoldater och monstruösa mutationer, men trots att skyddslingen Lana vägleder den lilla flickan tryckande hennes hand, blir det snabbt uppenbart att beroendeförhållandet är det omvända.

Problemlösningens inspiration är tydlig och pendlar mellan att vara Ico och Resident Evil, men här finns ocksÃ¥ hjälplösheten och kurragömmamomenten frÃ¥n Haunting Ground eller Siren – varav det senare precis som här ibland visualiserade fiendernas framfart sedd ur deras ögon.

Konceptet för Amy är absolut ingen katastrof, men det är däremot genomförandet. Skräckspelet är förvisso välmodellerat och smakfullt färgsatt, men grafiken dras ständigt med tekniska problem och dålig bilduppdatering.

Mest obegripligt är hur Amy konsekvent faller pÃ¥ dÃ¥liga designbeslut. AvstÃ¥ndet mellan sparpunkter under uppdragen är sÃ¥ dramatiskt att man tvingas spela om och repetera lÃ¥nga delar när man dör, vilket ofta lämnar utrymme för fler felsteg pÃ¥ grund av oresponsiv styrning, stökiga omständigheter och ologisk problemlösning. Att uppmuntra till ”trial and error” när misslyckanden fÃ¥r sÃ¥na enorma konsekvenser är motsägelsefullt, och dessutom försvinner överraskningsmomenten i skräcken när man mÃ¥ste upprepa dem.

Amy framstÃ¥r egentligen pÃ¥ mÃ¥nga sätt som lÃ¥ngt ifrÃ¥n färdigt – som en alfaversion av ett spel med potential. Därför är det nästan lurendrejeri att nu sälja det för dryga hundralappen pÃ¥ nedladdningstjänsterna för PS3 och 360. Det här är en iskall etta av fem, en frustrerande katastrof som driver en till vansinne av helt fel orsaker.