1:53 min

Snabbrecension: Boom Street

Sedan 20 år har den såkallade Itagaki Street-serien fördrivit sin existens i hemlandet Japan som ett anspråkslöst, Monopol-liknande brädspel i tv-spelsform. Eftersom skaparen själv är en av upphovsmännen till Dragon Quest-rollspelen har man låtit de okomplicerat gulliga figurerna vara spelpjäser och stå för identifikation och motvikt till det ekonomiska, sifferintensiva upplägget.

När Square Enix nu slutligen bestämt sig för att lansera konceptet i väst är det givetvis för den breda, familjevänliga Wii – under en period av torka. Först under titeln Fortune Street i USA, därefter som Boom Street i Europa. För oss är karaktärsgalleriet frÃ¥n den i Japan bästsäljande Dragon Quest-serien allt annat än namnkunnigt och attraktivt, varför Mario och hans vänner har kallats in för att strÃ¥la med sin gränsöverskridande magnetism.

När spelupplägget i Boom Street snarare i grund och botten handlar om att luta sig mot slumpen för att hoppas pÃ¥ ekonomisk utdelning – inte helt olikt hasardspel och ibland rentav exakt sÃ¥ – fÃ¥r Mario-familjen och Dragon Quest-karaktärerna jobba övertid för att hÃ¥lla spelarna pÃ¥ lättsamt och muntert humör. Det är helt enkelt inte underhÃ¥llande att kasta tärning för att köpa fastigheter och aktier, vars utdelning stÃ¥r i relation till hur andra i sin tur kastar sina tärningar.

Den spretiga kontrasten blir extra tydlig när samtliga bräden svävar fritt i luften, lika löskopplade bildligen som bokstavligen, över avlägsna vykortsmiljöer hämtade ur Dragon Quest och Mario.

Med Mario Party-serien färsk i minnet men ändå avlägsen i släppschemat hade man kunnat önska sig något i samma anda. Men här finns inga tillfällen att kivas med sina vänner, inga lekfulla minispelsgrenar att visa sin skicklighet i. Boom Street är ett ytterst tröttsamt, kapitalistiskt hasardspel i skuggan av Monopol, som exploaterar Mario i ett sammanhang där han definitivt inte hör hemma. Betyget kan inte bli mer uppmuntrande än en etta av fem.