1:29 min

Snabbrecension: The Witcher 2

Det polskutvecklade, uppfriskande klarsynta och rÃ¥a rollspelet The Witcher – född ur en förlaga i litteraturen – fÃ¥r en välgjord uppföljare som helt och hÃ¥llet skrivits och gjorts för spelmediet.

Utvecklarna har själva valt att fortsätta berätta historien om långhårige kvinnokarlen och stridsmaskinen Geralt, som nu hamnar mitt i en komplott av kungamördare och konspirationer i det krigshärjade, medeltida fantasylandet.

The Witcher 2 börjar på högsta växel i några berättade tillbakablickar, där spelaren snabbt förväntas bli påmind om grunderna i spelsystemet för att konfrontera horder av fiender och rentav överleva eldsprutande drakar.

Det är en mycket slarvig introduktion som inte lyckas dra in en på det sätt utvecklarna hade avsett. Men det blir snabbt bättre, och har man överseende med att man måste lära sig mycket av spelsystemet på egen hand kommer man att finna att ett vackert och omfattande rollspel växer fram.

Precis som fallet var med föregÃ¥ngaren är spelet egocentrerat kring Geralt. Spelaren styr uteslutande honom – fÃ¥r han hjälp styrs den av datorn – och hans utseende gÃ¥r inte att anpassa efter personliga preferenser. Ställt mot Biowares fria valmöjligheter kan det kännas enkelspÃ¥rigt, men det underlättar samtidigt historien att bli karaktäristisk för Geralt.

Betyget till The Witcher 2 blir en fyra. Även om inledningen är ofokuserad och styrningen lite styltig och buggig är det här ett mycket välgjort och detaljerat rollspel, som med sin definierade huvudperson kanske är särskilt intressant för den manlige spelaren.