1:59 min

Snabbrecension: Rayman Origins

Det underligt charmiga lilla hjältetrollet Rayman återvänder till sitt ursprungliga och rätta element med Rayman Origins, där vi ser honom skutta runt i vackert handmålade, färgsprakande landskap tillsammans med upp till tre minst lika kufiska vänner.

Rayman-spelen har aldrig varit särskilt originella utan snarare framstått som franska tolkningar av Super Mario, och i det här fallet är inspirationen från Little Big Planet och New Super Mario Bros Wii minst lika tydlig. Det är familjevänligt, enkelt att hoppa in i och ut ur och bara så utmanande som man själv gör det.

Den smarta spelmekaniken som insluter skadade spelare i bubblor – sedd i Yoshi’s Island men Ã¥teruppfunnen i New Super Mario Bros Wii – har i Rayman Origins använts till bristningsgränsen; här blÃ¥ser till och med fienderna upp till bubblor att hoppa pÃ¥ när man pucklar pÃ¥ dem.

PÃ¥ den artistiska fronten vinner dock Rayman Origins över allt annat med sin kärleksfulla och inspirerade, audiovisuella helhet. De unika, sagoboksvackra vyerna är knivskarpt högupplösta, med mjukt och följsamt animerade figurer i förgrunden – allt tonsatt av lika uppfinningsrik som rolig och stämningsfull musik.

Rayman Origins uppmuntrar till flera olika sätt att spela: samlaraspekten kräver problemlösning, medan de tidtagna spurtarna genom banorna ocksÃ¥ kan ge belöningar. Eftersom figurerna dessutom lär sig nya egenskaper – som att springa pÃ¥ väggar, krympa och sväva – finns det skäl att Ã¥terkomma till redan besökta omrÃ¥den senare. Utöver plattformsskuttandet fÃ¥r man i resandet mellan platser ägna sig Ã¥t lite klassiskt flygskjutande ridande pÃ¥ eller uppburen av bestialiska myggor.

Betyget till Rayman Origins blir en svag femma. Det är förvisso inte särskilt unikt rent spelmässigt, men samtidigt hyllar det sina inspirationskällor och bidrar på egen hand med artistisk inspiration som fyller en med kärlek och lockar till många gemensamma skratt i soffan.