1:23 min

Snabbrecension: Brink

Utvecklarna Splash Damage har med sin expertis pÃ¥ just omrÃ¥det lagbaserade multiplayerskjutare haft höga förväntningar pÃ¥ sig men ocksÃ¥ lovat stort med efterlängtade Brink. PÃ¥ förhand har det framstÃ¥tt som en fräsch blandning mellan parkour-rörliga Mirror’s Edge och samarbetsuppmuntrande Team Fortress 2.

Beskrivningen stämmer förvisso även i praktiken, men resultatet är inte alls den unika blandning man hade hoppats. För den ensamme spelaren finns kampanjen, som snabbt visar sig vara en lika upphackad variant av multiplayer, där lagen fylls ut av en hop tjurskalliga och korkade, datorstyrda spelare.

Handlingen presenterar ett mycket intressant scenario om en utopi på en konstruerad ö som förfaller i en krigshärjad soptipp, men den ges inget utrymme att växa och dör istället bland alla generiska uppdrag. Det intressanta med upplägget är hur man i hetluften snabbt byter mellan fyra olika klasser för att fylla lagets varierande behov och uppdragens olika delmål.

Brink fÃ¥r en svag trea av fem. Det är i slutändan inte nÃ¥gon katastrof, men bara knappt godkänt. Och som multiplayerspel känns det varken slipat eller omfattande – snarare ofärdigt och osäkert som en betaversion. Dessutom frÃ¥gar man sig ständigt varför ett sÃ¥ grafiskt väldesignat spel hemsöks av sÃ¥ vanskapta karaktärer, vars kusligt fotformade ansikten ser ut att ha smält.