Barnspel till Ipaden

Som jag berättat förut är min 6-åring väldigt förtjust i att spela på min Iphone. För ett tag sen gav jag henne en gammal telefon men när vi pratade med varandra i den igår så blev det tydligt hur dålig den verkligen är. Ljudet sprakade och jag råkade lova henne en ny telefon snart. ”Jag vill ha en sån som du har, som man kan spela på.” Mitt i allt så kom jag på mig själv med att lova att hon skulle få min Iphone 3GS så fort jag köpt en ny telefon. Hoppsan? Men det är förhoppningsvis bara ett halvår kvar tills Iphone 5 kommer.

Det finns däremot inte så många svenska barnspel till mobila plattformar och därför blev jag glatt överraskad när jag fick höra talas om Toca Boca, ett Bonnier-ägt bolag som utvecklar barnspel till Iphone och Ipad. Idag har jag provat deras Toca Tea Party som kan beskrivas som en söt fika-simulator till Ipaden. Man dukar helt enkelt upp lite fika att äta tillsammans med sina gosedjur.

Mina barn har ännu inte hunnit testa det, men jag tror att de kommer bli besvikna på att det är så kort. Spelet hade kunnat spinna vidare på samma tråd, så att man själv fick diska sina tallrikar efteråt och baka sitt eget fika. Istället har man ”spelat klart” det inom loppet av 3 minuter. Men för barn som är yngre än mina, ca 1-3 år gamla, så är ju det perfekt.

Spelskaparnas kärleksbarn

Nature finds a way. Ett klassiskt filmcitat, från en film som fick mig att häpna i biostolen. Knogarna vitnade nog kring armstöden när jag kröp ihop i salongen – att vara 10 år och få se dinosaurier röra sig på riktigt är en av de starkaste filmupplevelser jag haft.

Jag vet inte om det är rättvist att kalla världens samlade spelskapare för Jurassic Park, även om många av de stora börjar närma sig en respektabel, gråstänkt ålder. Däremot skulle jag gärna se ett scenario liknande det i filmen.

Låt oss bunta ihop de tjugo mest respekterade spelskaparna på en ö, med gott om grönt gräs att tugga och lagom laddade elstängsel. Eftersom de flesta av de stora namnen är av samma kön – nämligen män, tvärt emot sin filmförlaga – skulle vi få se om Sam Neills ikoniska ord har någon bäring; will nature find a way?

Låt oss utgå ifrån att den gör det, i så fall hoppas jag innerligt att de här artisterna väljer att kura ihop sig under ett förhistoriskt träd och… hrm. Vuxengosa.

Hideki Kamiya Steve Rechtschaffner = Bayonetta Boarderline

SSX och jag har varit förälskade länge. Allra mest njöt jag av snowboardåkaren Rechtschaffners verk Tricky, som jag spelat stora mängder tillsammans med min Elin (mest för att hon inte skulle bli svartsjuk…). Redan där balanserade serien på galenskapens sönderfallande klippa och med ett bestämt hugg från Kamiyas hacka skulle serien rasa ner i en härligt bubblande avgrund av tokerier. Brädor gjorda av hår, vansinninga j-covers på punkhits och tidernas skönaste kontrollschema på nyfallen pudersnö - jag är där!

Tetsuya Mizuguchi Eric Chahi = Child of another world

Spel som ska få oss att gråta, en av spelvärldens mest slitna klyschor. I många fall handlar det om försök till dramatiseringar som är avbilder av verkligheten. Där i ligger problemet. För att bli verkligt berörd i en realistisk skildring behöver spelaren kunna relatera till karaktärerna, vilket är svårt eftersom de allt som oftast ser ut som stumma fiskar när de pratar, livet i ögonen saknas. Då tror jag mer på en abstrakt upplevelse, en känsla förmedlad genom spel. Bäst lämpade att skapa den magin är nog experimentella paret Mizuguchi och Chahi. Tänk er en flödande upplevelse baserad på rytmer och Chahis säregna estetik.

Kom inte och säga att du inte skulle gråta tårar av glädje.

Shigeru Myamoto Keita Takahashi = KataMario Damacy

Två spel får mig att bubbla av glädje, känna mig som det barn jag ibland längtar efter att få vara. Super Mario Bros och Katamari. Takahashi skulle kunna vara Myamotos son, både åldersmässigt och baserat på den lekfullhet han visar. Heck, han har ju till och med tagit ledigt en stund från spelskapandet för att designa lekplatser. Att få rulla en boll genom Svampriket, plocka upp goombas och bara må bra. Vilken dröm. Kanske kunde man bli så stor att hela Bowsers slott fick plats? Men framför allt…soundtracket, mina vänner. SOUNDTRACKET!

Om du fick önska dig en kombo av dina favoritartister inom spel, vilka skulle det bli?

Nästa Xbox på årets E3

Förändringens vindar blåser genom det vårljusa Press2play-kontoret. Jag står själv överskuggad av en monolit av möbler och skräp, med vit målarfärg på näsa, byxor och skor. Plötsligt börjar mobilen att vibrera i bakfickan. Jag famlar med den i luften, får stressat fason på den och svarar med mitt ökända, misstänksamma ”hallå?”.

Det är Microsoft. Min kontakt är minst lika stressad. Han vill veta om jag ska besöka årets E3-mässa i Los Angeles. ”Snabba ryck” och ”sista minuten”, tydligen. Microsoft sammanställer listor för sin stora presskonferens innan mässan. Det är något med hans lätt upphetsade ton som jag känner igen. Han vet något om framtiden som han knappt kan hejda sig att avslöja och är därför lika upprymd som jag nuförtiden när jag pratar om de tvära men hemliga kasten i mitt händelserika jobb.

Jag skojar om att det väl är Xbox 720 som ska avtäckas. Hans svar låter inte vänta på sig: ”…eller Xbox Next!”. Vi bollar fram och tillbaka om hypotetiska namn. Men även fast jargongen är plojig, inser jag att han just har avslöjat varför han varit så upprymd.

Och så reflekterar jag över det när vi lagt på. Microsofts uppställning titlar för 2011 kan räknas på en hand. Efter fjolårets försäljningsframgångar med Kinect har knappt några nya synts till. I december fyllde Xbox 360 fem år. Samtidigt har Nintendo och Sony hunnit konkretisera sina nya, bärbara format. Ett mer givet läge för Microsoft att utannonsera framtidens Xbox – om den så är både bärbar och tv-spelskonsol – har sällan skådats i spelhistorien.

Topp fem svengelska speltitlar

Åke Ohlmarks, hur tänkte du egentligen? Familjen Tolkien rynkar på näsan varje gång ordet ”Sverige” yttras i deras närhet. Fylke? Pfffft…

För er som inte känner till det översatte skåningen Ohlmarks Ringen-trilogin på 50-talet och är ansvarig för att vi svenskar fått ta del av förvanskade namn som Vattnadal (Rivendell) och Fylke (Shire). Traditionen på den tiden påbjöd en mer fri översättning som inte alls föll J.R.R Tolkien i smaken. Det ledde till en fejd som slutligen fick Ohlmarks att skriva boken ”Tolkien och den svarta magin”. Allt detta på grund av att Ohlmarks ignorerade språkteorins regel nummer ett – allt låter coolare på engelska.

Nu är det så att jag är piskad. Min store idol och överordnade Victor Leijonhufvudet har ju en mission, att utrota anglofieringarna i spelsverige. Alltså – inget mer ”singleplayer” eller ”savepunkt”. Jag håller faktiskt med honom, dessutom måste ju någon lägga en skyddande arm runt Åke Ohlmarks axel.

Jag drar därför mitt strå till stacken, med fem briljanta svenska översättningar av engelska speltitlar. Kriteriet är att de ska låta kraftfullare, mer träffande eller överraskande djupsinniga när de översätts till språket som ligger oss närmast.

5. Den slutgiltiga fantasin (Final Fantasy)
Skulle visserligen kunna vara undertiteln på det senaste Leisure Suit Larry-spelet, men namnet i sig är ändå odiskutabelt episkt.

4. Djävulen må gråta (Devil May Cry)
Jag älskar den poetiska klang spelet laddas med i översättningen. Den friktion som uppstår i jämförelse med spelmomenten tangerar dessutom Dantes Inferno-klass.

3. Historien om lösdrivaren (Vagrant Story)
Tänk er en Astrid Lindgren-novell, kanske en spinoff på ”Rasmus på luffen”. Fast med fler svärd och luggar att dö för.

2. Lämnad att dö (Left 4 Dead)
Känslan av att bli lämnad ensam i ett nedsläckt sjukhus, med horder av zombier strykandes i korridorerna fångas bättre på svenska.

1. Perfekt mörker (Perfect Dark)
Låter snarare som ett skräckspel än ett lättviktigt FPS, men klangen är riktigt läcker.

Vilka är dina favoriter?

Att pyssla sig lycklig

Det är inte en slump att jag halkat in på att göra massa spelrelaterat pyssel. Det är snarare så att spelmotiven plötsligt kändes självklara att involvera i något som jag har gjort sedan barnsben.

Alla människor är kreativa och mår bra av att skapa och använda sin kropp till att få ut känslor som kanske inte går att formulera i ord. Speciellt barn är duktiga på att använda gestaltning som en självklar del i sin kommunikation. Därför försöker jag hela tiden hitta nya vägar för att involvera mina barn i pysslandet.

När jag var liten var jag nästan besatt av att virka och sy saker. Det blev dockor, kuddar och garnfigurer som sedan skänktes bort eller såldes på loppisar. För en del går sånt där över, är ett intresse som falnar ut med åren, men för mig hängde det kvar och jag sökte mig till estetiska linjen på gymnasiet. Ett år studerade jag bild och sedan två år syslöjd med fokus på traditionella tekniker som att sy i skinn och mönsterkonstruktion.

(Den här väskan är till exempel sydd för hand i renskinn på traditionellt samiskt vis men med spelet Gears of War som inspiration.)

Efter det har det blivit ett år på folkhögskola med konstinriktning och i höstas studerade jag konst på Luleå Tekniska Universitet. Sen har jag visserligen studerat en massa annat också. Men trots all utbildning så tycker jag att det är roligast att skapa pyssel som är lätt att göra och som kanske inspirerar andra till att prova. Jag vill testa nya grejer hela tiden och lära mig allt! Helst skulle jag vilja göra en bok med mönster och instruktioner till hur man gör vissa saker, men eftersom jag oftast använder motiv som andra har rättigheterna till så skulle det aldrig gå att genomföra.

Om man känner sig sugen på att testa någon ny teknik – som att smida, måla med akvarell eller liknande – men inte vågar försöka på egen hand, så kan man gå en sommarkurs på en folkhögskola. Det finns många olika och det fina med dem är att man lär känna nya kreativa människor att umgås med också. Folkhögskolor undervisar på ett helt annat sätt än till exempel universitet och gymnasieskolor. Fokus ligger på individen och bedömningar sker efter hur mycket man anstränger sig och utvecklas, istället för de faktiska resultaten. Visst låter det häftigt?

Förra året blossade det upp en tröttsam diskussion bland bloggar. Det påstods att ”pyssel är tjejigt och att det bara är brudar som ägnar sig åt det”, men det är något jag aldrig märkt av under alla de år jag studerat konst, där det alltid varit en väldigt jämn könsfördelning. Det är snarare så att de som väljer bort skapandet till förmån för en mer analog kommunikation förlorar en hel dimension.

Som tur är så finns det okonventionella sätt att skapa på numera också, som att till exempel modda spel, bygga banor i Little Big Planet 2 eller leka i Minecraft.

Game, sex, match?

Serena Williams dallrande skinkor. Det var svaret på styrelserummets fråga: ”Vad är den mest intressanta aspekten av Top Spin 4 – vad är vår hook?”

Förra veckan läckte en trailer för 2K:s senaste spel, som jag för övrigt recenserar här. Trailern visade, förutom de där skinkorna i någon slags tennisdräkt med string, också ”The Worlds sexiest tennis gamer”

Vid en första anblick ser trailern ut som något hämtat ur valfri gangsta-rappares musikvideo, med ett starkt objektifierande. Komplett med taktfasta tennisstön. Är det här så långt vi har kommit?

Spelet i sig är smakfullt och bär inte några som helst likheter med reklamen. Produkten och reklamen ligger oerhört långt ifrån varandra så frågan är om 2K inte har tillräckligt förtroende för sin förmåga att locka spelare med ett skickligt hantverk eller om de fattat grejen och hakat på vulgotrenden som verkar råda i modevärlden.

Ett smaklöst försök att locka tonårspojkar eller ett smart sätt att riva upp en PR-kuppande storm i ett vattenglas – vad tycker du?

Ilo & Milo gosiga på riktigt

Om det inte vore för att jag håller på att somna varje gång den underbara Ilomilo-musiken börjar spelas så skulle det här vara årets bästa spel hittills.

Jag är så kär i Ilo och Milo, de två safkas-varelserna som tappat bort varandra, att jag desperat vill ha en safka i verklig storlek att kramas med om natten. Som tur är har Victor förstått min passion och skaffat sig en Ilomilo-dräkt som han sover i som tröst. Eller drömde jag det?

Mitt nya pysselprojekt är varelser gjorda av filt, och först ut är Ilo och Milo, små och gosiga med påsklämmor som antenner. Senare kommer alla mina filtfigurer att figurera i ett dokument som går att laddas ner som pdf med mönster, beskrivningar och allt.

Press2Playligan vecka 3 – blixten slår ner

En bäcksvart natthimmel. Luften är klar efter det där ljumma sommaregnet som nyss föll på sommarstugans plåttak. Plötsligt mullrar atmosfären ilsket och en iskall flamma sliter himlen i tusen bitar. Blixten har slagit ner, hundarna gömmer sig med skälvande öron och ett maniskt urryckande av spelkonsolernas sladdar inträder.

En positiv blixt är, enligt Wikipedia, den ”värsta” sortens blixt. Den har en ovanligt stor laddning elektricitet och orsakar många bränder. Ungefär samma scenario har vi upplevt i Press2Play-ligan i veckan. Från tabellens allra mörkaste gömmor har det börjat mullra och blixtra…

Omgång 7-9

Ryssen är nedplockad från sin djupröda tron av svällande stolthet. I veckans första match blev Rykatkins Red Wings malda till smulor av de ostoppbara Washington Capitals och Daniel Ljungström. 9-1 stannade siffrorna på och det kanske är tur att Red Wings coach har ett nytt bredband att glädja sig åt… Ohotade Capitals rullade av bara farten över även Patrik Samuelssons Calgary med 9-2 – alltså 18-3 i målskillnad på två matcher. Vem ska stoppa den gigantiska rullande sten som är Daniel Ljungström?

Pittsburgh och coach Joakim Sjöberg har det tyngre. Efter att ha nosat på en slutspelsplats under första halvan av serien verkar nu bensintanken vara svår att fylla igen. Fyra raka förluster och en poäng plockad ser ut att förstöra drömmen om topp fyra. ”Jag är nöjd med att undvika sistaplatsen”, hälsar dock Sjöberg.

Hatmatchen – P2P vs Speltorsk

En av de värsta förlusterna på flera år. Så beskriver coach Englin Philadelphias 0-1 mot Andreas Ljungströms Vancouver. Med 30 sekunder kvar att spela stod det fortfarande 0-0 i vad som förmodligen var P2P-ligans tätaste match. En sekund av okoncentration – sen var allt raserat. Returen gick rakt ut i banan och Canucks satte obevekligt segermålet. 1-1 i matcher mellan redaktionerna nu och redan här lutar det åt ett hatmöte i semifinalerna…

Englin har även i övrigt haft en bedrövlig vecka, tre förluster som bara lättades upp något med tre poäng mot Penguins. Nu ligger Flyers under slutspelsstrecket och riskerar ett präktigt antiklimax. Andreas Ljungström smyger vidare med ännu en hygglig vecka, fem poäng inspelade.

Veckans coach

Bam! Tampa Bay Lightning och Fredrik Anbacken har länge smugit med, ett par poäng efter slutspel. Den senaste veckan har han svingat den stora Torshammaren och inte bara spelat bra, utan också omvandlat det till poäng. Tre stabila segrar under ordinarie tid mot Philadelphia, Detroit och Pittsburgh lyfter Lightning från näst sista till andra plats. Och det känns som en blixt från klar himmel.

Tabell
1. Washington Capitals (Daniel Ljungström) 24 poäng 50-11 målskillnad
2. Tampa Bay Lightning (Fredrik Anbacken) 15 p 15-16 ms
3. Vancouver Canucks (Andreas Ljungström)14 p 14-7 ms
4. Detroit Red Wings (Oliver Rykatkin) 10 p 13-25
5. Philadelphia Flyers (Jesper Englin) 8 p 9-13 ms
6. Pittsburgh Penguins (Joakim Sjöberg) 6 p 14-26 ms
7. Calgary Flames (Patrik Samuelsson) 3 p 9-22 ms

Poängliga
1. Alexander Ovechkin (WSH) 6 mål 8 assist
2. Alexander Semin (WSH) 5 mål 7 assist
3. Nicklas Bäckström (WSH) 6 mål 4 assist
4.Henrik Sedin (VAN) 4 mål 4 assist
5. Marco Sturm (WSH) 2 mål 6 assist

I poängligan klättrar ännu en Washingtonspelare in. Marco Sturm mosade in 7(!) poäng i samma match och la även till en assist i matchen efter det. Sturm ligger nu på delad fjärdeplats med Henrik Sedin, men färre gjorda mål. I Nicklas Bäckströms skadefrånvaro har ”Ovie” istället börjat producera mer och tar också över ledningen i poängligan, med ett snitt på över 1,3 poäng per match.

Det är en rejäl klassresa som Fredrik Anbacken och Lightning har gjort. Nu ska det bli spännande att se om laget klarar av att stabilisera sig i toppen. Den ultimata utmaningen kommer i omgång 10, då Washington Capitals står på andra sidan rödlinjen. Fixar Lightning det? Dessutom ser vi en retur i brödramötet. Ska Andreas få revansch på Daniel för förlusten under första veckan?

Häng med!

Pyssel: Hey listen! En egen Navi

Krympplast är ett sådant lätt material att göra skojigt pyssel med att jag tycker att alla borde testa det. Man kan göra nästan vad som helst med pappret: nyckelringar, halsband, örhängen, och som här nedanför – hårspännen.

När man målar så måste man komma ihåg att motivet krymper nästan 60 % i ugnen. Dessutom blir färgerna mycket starkare efteråt eftersom färgpigmenten packas ihop litegrann. Eventuella hål måste göras innan man krymper pysslet i ugnen, men till det här hårspännet har jag bara använt en hårnål som jag limmat på i efterhand.

Vad du behöver:
Krympplast
Färgpennor
En hårnål
Lim

En vanlig dag i Gameplay-studion

Jag småjoggar uppför rulltrappan. Fipplar upp telefonen ur fickan, klockan visar 14.13 – jag skulle ha varit i studion för en knapp kvart sedan. Ner med telefonen igen, det dröjer ungefär två sekunder innan Victor ringer. ”Tja, är du på plats?” Själv är den store Leijonskallen fortfarande en halv sverigeresa bort.

En minut senare möter jag Christer i en korsning, självklart med en skön donna under armen (som han visserligen skyndar sig att säga adjö till när han får syn på mig…). På de 200 meterna till studiolokalen, som ligger mitt i smeten på Östermalm, hinner han berätta om sin akupunktur. Det vill säga den akupunktur han blir behandlad med, inte ger. Tänk er en Christer med flackande blick och 20 nålar i händerna. Hua.

Väl på plats försöker den alltid lika snälle Engström sälja in mig som programledare för podcasten 08 Fotboll, som produceras i samarbete med Svenska Fans - de sitter på studions ovanvåning. Jag avböjer vänligt med konstaterandet att jag håller på Malmö FF och skulle ha svårt att berömma Daniel Tjernströms ständigt långsammare löpsteg. Jag och Christer bestämmer oss för att sätta igång med inspelningen av Top Spin 4-recensionen utan den alltjämt (såväl fysiskt som psykiskt) frånvarande Victor.

Hinner hälsa på alltid lika sympatiska studiomannen ”Buddha” innan jag slinker in i köket för att hämta en smoothie. Under dagen har jag inte hunnit äta något och det blir inget av det nu heller, en klunk senare konstaterar jag att hallonen har jäst på ett obehagligt sätt.

Ett antal tveksamma andra världskrigsreferenser hinner fyras av off air innan jag och Christer samlar oss åtminstone något och kör igång inspelningen. Efter knappt tio minuter är vi klara men sitter kvar i fåtöljerna och pratar Vasaloppet. Vi konstaterar att Christers definition av kampvilja i tävlingssituationer är att lägga sig i fosterställning i soffan. Plötsligt dyker den adlige spolingen som utger sig för att vara min överordnade upp. Han berömmer oss för vårt uttrycksfulla sätt på de ljudlösa monitorer som finns på ovanvåningen, hela vår Vasaloppsdialog har kunnat ses i något slags stumfilmsformat av Svenskafans-redaktionen.

Efter ytterligare en kort inspelning gör jag mig redo för att lämna den semigalna grotta som är Gameplay-studion, men innan dess hinner Christer riva av något slags imitation som ingen förstår men alla älskar. Mannen är ett komiskt geni, även utan kamerorna påslagna. Dessutom har han tydligen fått hem en kilotung Shogunstaty, som han lyckotrippar över – med all rätt.

När jag tagit på mig jackan, klivit ut genom dörren och är tillbaka i verkligheten ter sig vardagen återigen lite gråare.

3DS är häftig – men var är spelen?

Jag trodde inte att jag skulle säga det, men ”wow”, det är verkligen häftigt att kunna spela i 3D. När jag slog mig ner med Nintendogs + Cats till 3DS:en och valde ut en hund så slog det mig hur mycket mina barn skulle älska det här spelet.

Skepticism och tvivel har varit mina känslor gentemot den här konsolen sen tidigare, men de suddades snabbt bort när jag testade den. Idag tror jag absolut på att det finns en marknad för det här i var och varannan barnfamilj. Tyvärr är priset lite för högt, nästan 3 000 kronor, och jag tror att få föräldrar kommer köa inatt när den släpps för att förse sina ynglingar på grund av det.

Det som dock gör att jag själv kommer vänta med att skaffa en egen sådan här är det dåliga utbudet av spel. Inget av de som släpps i samband med konsolen känns särskilt lockande och de eftertraktade titlarna kommer inte förrän senare i år. Mario och Zelda är de jag ser fram emot att utforska i 3D. Eller kanske Metroid och Metal Gear Solid. Så nej, det kommer inte bli en 3 000 kronor dyr present till mina barn bara för Nintendogs eller Pilotwings skull. Speciellt inte med tanke på att min 4-åring redan har haft sönder sin DS som hon fick i oktober.

Nintendo avråder dessutom barn under sex år från att spela på konsolen i 3D, och utan den effekten så fungerar ju den gamla konsolen lika bra. Ögonspecialister har däremot konstaterat att 3D inte alls är skadligt för barns ögon.

Tänker du köpa en 3DS?

Pyssel: Pimpa vårskorna med spelmotiv

Man behöver inte vara konstnär för att kunna måla ett skojigt motiv på sina skor. Alla kan rita streckgubbar – vilket betyder att alla kan rita Patapons. Ett av världens sötaste motiv, trots sin enkelhet.

Vad du behöver:
Ett par tygskor, ca 200kr på Din Sko
En textilpenna, ca 30kr på Panduro

Jag önskar bara att det lät ”Pata Pata Pata Pon, Pon Pon Pata Pon” när jag promenerade runt i dem också.

Om tre veckor släpps Patapon 3, men tyvärr verkar spelet ha gått ifrån sin stiliga form och blivit mer färggrant och kaosigt.

Sylttävlingen avgjord! Vann du?

Historier om matsex. Det var vad jag fruktade efter att jag utannonserat förra veckans tävling, där ni kunde vinna NBA Jam till Playstation 3. Nu slapp jag till stora delar det, men fick in ett par andra bra bidrag istället. Vinnaren får njuta av spektakulära dunkar som den här under. Och George Bush i kalsonger.

Motiveringen för det vinnande bidraget är: texten fångar känslan av nostalgi på ett träffande sätt och lyckas knuffa in inte bara ätande av sylt utan även skapandet av den. Vinnaren är…Familjenspel.se! Stort grattis.

Har ni inte läst Familjenspels kommentar får ni göra det nu.

”Se det framför dig, det är den varma sommaren 1994. Sverige spelar fotboll som aldrig förr och jag och min kompis ”lill-Jocke” hade inget annat för oss än att palla körsbär ur grannarnas trädgårdar. Sen stod vi där två tonåriga ungdomar och saftade och kokade fram på småtimmarna allt för att kunna avnjuta god körsbärssylt och Tomas Brolins snurrjubel!

Ack du härliga sommar 1994 jag saknar dig så!”

Arkadbasket till vinnaren den här gången alltså. Nu vill jag ha förslag på framtida tävlingar – vad vill ni vinna?

Gamingtjej

applåder!

Jag räddar Japan – i Okamiden

Marken rör sig under våra fötter, ständigt i förändring och tiden flyter snabbt förbi medan jorden vrider sig runt sin axel. I Japan blev en halv miljon människor hemlösa på mindre än ett dygn och många ligger fortfarande begravda under sina hus medan stora områden vandaliseras av strålning. Var är Amaterasu nu? Jag är nog inte ensam om att önska att myter vore verkligare än vad de är.

Okamiden är ett spel till DS:en där man spelar solguden Chibiterasu, som ska beskydda landet, Japan. Körsbärsträden har tappat sina löv och demoner lurar runt hörnen samtidigt som man kämpar för att bevara friden och sakta inser den fulla styrkan av att vara son till guden Amaterasu, som en gång i tiden räddade världen.

Att ett sådant här spel släpptes den 18 mars 2011, en vecka efter Japans ödesdigra jordbävning och tsunami, känns både ironiskt och som en hyllning till den fägring landet faktiskt besitter.

Avslappnade i soffan myser både jag och Victor framför varsin DS medan de vackra tonerna från Okamiden fyller rummet. Musiken är riktigt skön och stämningen i spelet påminner mycket om den i Zelda.

Jag har inte spelat något tidigare Okami-spel så kanske finner jag mig därav extra trollbunden. Någon timme in i spelet så har jag precis lyckats sluta tänka på den hackiga styrningen och kommit förbi handledningen. Nu är jag redo att måla världen frisk och varm, och att förinta alla demoner så att körsbrästräden börjar blomma. Kanske får jag med mig riktiga Japan på köpet. Om Amaterasu är med mig.

Spelen förstör Sveriges framtid?

Gamla unkna källarlokaler. Instutionaliserad stelbenthet kryddat med dålig ventilation. Här byggs Sveriges framtid. Om resultatet av tusentals universitetsstudenter blir lika bra som omgivningarna de spenderar sina dagar i är vi illa ute. Universitet kan se ut på många olika sätt, som Tokyos tekniska eller som Paris Sorbonne. I Stockholm, som gärna skjuter ut bröstet och talar om hur framåtskridande och glashusmodernt det är, ser det främsta lärosätet ut som något 1939 års Bunker Architect of the Year varit stolt över.

Är det då detta som är det stora hotet mot Sveriges framtid? Nä – det är tydligen spelen.

Enligt en undersökning från OECD, en global intressorganisation som ska främja ekonomisk och social välfärd, tappar de svenska 15-åringarna alarmerande snabbt jämfört med sina internationella vänner, när man mäter läsförståelse. Som snart färdigutbildad idrott- och religionslärare ska jag naturligtvis utbrista i ett ”åherregudvimåstegöranåt!”.

Men vad är då problemet? Varför kan de finska och tyska byxmyndiga kidsen lättare ta sig igenom valfritt Guillou-hafsverk än de svenska motsvarigheterna? Återigen, självklart är det spelens fel!

På min senaste lektion diskuterade vi resultaten från undersökningarna och Förnuftiga Mamman, som ju alltid finns i en given samling människor, pekade ett stort darrande finger på World of Warcraft. ”Barn läser inga böcker längre, de leker inte ens ute och pratar med varandra!” Väluppfostrad som jag är höll jag tillbaka mitt nerdrage och påpekade artigt att IT-vågen knappast bara drabbat Sverige de senaste 20 åren. Förnuftiga Mamman gav naturligtvis inte upp så lätt. ”Men vi har större datortäthet. Mina pojkar kan allt om accounts och Blizzard, jag förstår inget men de kan allt om de där strategispelen.”

Stopp. Paus. DÄR har vi problemet! Föräldrar som ser datorer och tv-spel som ett stort hot, något svårförståeligt och bara värt att rynka på näsan åt. Som inte sätter sig in i sina barns intressen på grund av sin egen trångsynthet.

Undersökningen visar nämligen också att de barn som har lättast för att ta till sig text är de som kommer från familjer där man pratar med varandra. Om man då ser Sveriges starkast växande populärkulturella fenomen som ett hot snarare än en möjlighet, kanske man själv bidrar till problemet? Jag ser fram emot dagen då mitt framtida (förhoppningsvis dotter) barn blir stor nog att spela och prata om spel.

Jag ska fånga möjligheten med båda händerna.

Men jag vet inte. Ibland känner jag mig som en trött missionär, en Paulus som stångar pannan mot de romerska murarna i fåfänga försök att frälsa omgivningarna. Kanske borde vi skylla fallande skolresultat på spelen, kyssa vår Jan Björklund-statyett och somna tryggt?

Kosmo Spin – Pyssel!

En kosmisk påsk kommer snart och jag har tjuvstartat redan nu med att ge bort ett påskägg alldeles för tidigt till Victor. Kan ni gissa vad som var i det?

Spelet Kosmo Spin vann kategorin ”Årets svenska casualspel” på Dataspelsgalan. Det är utvecklat i Malmö och kostar 7 kronor på Appstore. SJU KRONOR.

I bakgrunden skymtas tavlor som jag också gjort. Eller snarare ”tittskåp” med Super Mario-motiv.

Det där prickiga är glitter och ser lite bättre ut i verkligheten. Äggen är köpta på Panduro och kostade 6 kr styck på rea. Jag köpte ett gäng och pysslade en hel helg med barnen. För lite skojiga effekter användes silverfärg, glitterlim och sedan lack som gjorde dem glansiga.

Har fortfarande ett ägg kvar som saknar motiv. Vad tycker ni att jag ska måla på det?

Mars rekordmånad för dåliga speltitlar?

Jag ställde mig själv den frågan öppet tidigare i år, och den utlösande faktorn var vad excentriska Square Enix valt att kalla sin uppföljare till Final Fantasy-slagsmålsspelet Dissidia. För all del, spelindustrin är byggd på ett skakigt fundament av speltitlar som skriks ut med japanska superlativ, men Super Street Fighter 2 Turbo HD Remix kunde iallafall förklaras med åratal av tillägg och marginella uppgraderingar. Det finns däremot något djupt fascinerande i att krångla till speltitlar helt i onödan. Och vad Square Enix tänkte när de slog fast Dissidia 012[duodecim] Final Fantasy som titel på den andra delen i Dissidia-serien kommer jag troligen sent att få veta.

Här hemma kan jag däremot lättare sätta ned foten, varför jag nyfiket men också ifrågasättande grillade svenske producent Marcus Nilsson om ett av de underligaste titelval vi har sett på västfronten. Nog för att Need for Speed-serien aldrig hade förknippats med mer simulatorlik bilkörning och ”Shift” således markerade just ett skifte, men varför man isåfall inte kunde nöja sig med koncisa och stilfulla ”Shift 2″ är oklart, trots min kamerakonfrontation. Marcus förklarar lite förstrött att ”Unleashed” innebär att man ”verkligen släpper loss” och ”att det är betydligt mer intensivt”, men man lämnas ändå undrande varför ett sådant begrepp skulle säga något konkret om innehållet och överhuvudtaget underlätta för en bilentusiastisk konsument.

”Jaha, det är UNLEASHED! Jag tar två! Släng med det där Dissidia noll-ett-två-hakparentes-vänster-duodecim-hakparentes-höger Final Fantasy när du ändå gräver bakom disken!”

Det vi klippte bort av lilla glädjespridaren Saga

Sist vår 9-åriga spelrecensent Saga var på besök i studion bjöd hon in till spontant skrattkalas. Vi lyckades fånga delar av det på film, varpå jag tvingade vår eminenta klipparslav (med det smakfulla namnet Victor) att blanda ihop dessa till en liten, värmande snutt som man kan svepa i en klunk, likt en shot med nypressad, förfriskande fruktig apelsinjuice…

Bilddagbok från Dataspelsgalan

”För sitt sätt att kombinera historieberättande med handgriplig uppgiftslösning, och därmed lyckas ta med spelaren på ännu större äventyr där handling och konsekvens gör spelarens beslut viktiga. Årets spel är – Mass Effect 2.”

Vi är många som håller med Dataspelsgalans jury i den motiveringen, inte minst allmänheten som även röstade fram spelet till ”Folkets val”. Årets gala bjöd inte på några överraskningar när det gällde priserna, men däremot så överrumplade själva galan med en mer seriös framtoning.

På väg till galan var förväntningarna på topp. Med kameran nerpackad, Chun-Li-puffar i håret, och en avslappnad Victor vid min sida styrde jag tåget mot Medborgarplatsen och Debaser.

Väl på plats så bjöds man på fördrinkar innan vi blev insläppta i själva galarummet där jag och mina bordsgrannar tyvärr fann oss placerade precis framme vid scenen vilket gjorde att det blev få bra bilder på prisutdelningen.

Istället koncentrerade jag mig på maten med ryggen mot scenen hälften av tiden.

Victor skålade, tog en tugga från tallriken och låtsades höra vad vi alla sa trots den höga ljudnivån precis vid högtalarna innan han skyndade iväg för att spela in någon intervju.

På min högra sida hade jag vackra Emmy, iklädd spelrelaterade pyssel dagen till ära, och som live-twittrade ikapp med mig om vilka spel som hade vunnit. På andra sidan bordet satt Toby och Mikael från Eurogamer, men deras bild censurerade jag bort. För er skull. (Nä, men många av kvällens bilder blev tyvärr inte bra).

Bredvid de grabbarna stod en tom plats och blev serverad hela kvällen. Jag hade tydligen blivit dubbelbokad, både som Victors +1 och med en egen biljett. Eller så räknade de med att jag är supertjock och behöver två stolar.

Efter middagen så hade galan någon form av ”eftersläpp” som gjorde det möjligt för fler att få komma och mingla. Tyvärr blev det lite underligt när flera fortfarande satt kvar vid borden och de nyanlända skulle stå där bak och titta. Man ville hälsa på dem, samtidigt som man precis blev serverad efterrätt.

Jesper ”Jeppejoy” och Linus ”Sugoi” såg ut att komma nära varann på minglet.

Gaminggrannar hade det trevligt.

Fler från Gone Gaming kom dit: Sanna och Ina från Layers – här med Emmy.

Victor och Jesper, Press2play-syskonen som hittar på busiga upptåg när pappa Christer inte är i närheten. Fast han var faktiskt där. Men vi saknade honom på scenen. Ronny Svensson och Kjell Eriksson ledde galan på ett acceptabelt sätt, men den hade behövt lite mer pompa och ståt.

Dataspelsgalan har flera problem. För det första så är priserna helt fel och borde formuleras mer som britterna gör i Baftas Video Game Awards. Bafta har till exempel pris för ”Artistic achievement”, ”Handheld”, ”Use of Audio” och ”Social Network Game” vilket gör spelutvecklarna mer involverade i priserna. Som det är nu så är det nästan bara återförsäljarna och de största utvecklarna som har folk på plats medan andra utvecklare i princip bojkottar galan.

Istället för att bara vara en ”ryggdunk” skulle de här priserna, och hela galan, kunna vara så mycket mer. Men den är på rätt väg och med den lite mer seriösa framtoning som de hittat i år, så skulle de kunna fortsätta på samma bana och förbättra ännu mer till nästa år.

Årets vinnande spel

• Årets spel: Mass Effect 2
• Årets svenska spel: Battlefield Bad Company 2
• Årets svenska casualspel: Kosmo Spin
• Årets svenska talang: Markus Persson
• Folkets val: Mass Effect 2
• Årets mest sålda spel: Call of Duty: Black Ops
• Årets mest sålda svenska spel: Battlefield Bad Company 2
• Juryns specialpris: Markus Persson
• MDTS Hederspris: Grundarna av DICE
• Årets actionspel: Red Dead Redemption
• Årets plattformsspel: Super Mario Galaxy 2
• Årets sportspel: FIFA 11
• Årets strategispel: Sid Meier’s Civilization V
• Årets äventyr: Mass Effect 2
• Årets partyspel: Dance Central
• Årets multiplayer: Starcraft 2: Wings of Liberty
• Årets barnspel: Super Mario Galaxy 2

Press2Playligan vecka 2 – Ryssen kommer!

Kraftfulla mansröster som höjs till ett crescendo. En text som sväller över av nationell stolthet – mäktigt och obehagligt på samma gång. Den ryska nationalsången väcker känslor hos de flesta. I Press2Plays och Radio Speltorsks hockeyliga är samma land inblandat på flera sätt. Alexander Ovechkin är en av världens mest dynamiska spelare och han sätter spår med sitt fysiska spel och målsinne, tillsammans med Nicklas Bäckström drar han Washington Capitals mot toppen. Dessutom är en av turneringens coacher halvryss, unge Oliver Rykatkin – som vi får anledning att återkomma till…

Omgång 4-6
Veckans stora snackis har varit prestigematchen mellan bröderna Ljungström. Daniels Washington tog emot Andreas Vancouver i omgång 4 och precis som publiken hoppats på blev det en öppen och underhållande match. Tuffingen Jason Arnott satte avgörande 6-4 i sista perioden för Capitals, som efter knappt halva serien fortfarande är obesegrade. En annan viktig match spelades i andra änden av tabellen, där Fredrik Anbackens Tampa Bay och Patrik Samuelssons Calgary kämpade hårt för att inte bli avsågade och därmed hamna bortom räckhåll för en slutspelsplats. Fredrik gav Tampa chansen genom att vinna en intensiv match med 3-0. Mitten av tabellen ser nu otäckt tät ut, med fyra lag inom tre poäng.
Joakim Sjöbergs Pittsburgh Penguins öppnade serien överraskande starkt, med tanke på coachens orutin och tunga skador på nyckelspelare. Nu verkar det tuffa spelschemat ha slagit tillbaka mot Penguins, som dalar genom tabellen efter storstryk mot suveränen Washington.

Hatmatchen – P2P vs Speltorsk
En miserabel vecka för förra serietvåan och egenutnämnda storfavoriten Philadelphia Flyers och coach Jesper Englin. Förlust mot svårspelade Detroit var nog för att tappa två placeringar i tabellen och nu hänger slutspelsplatsen på en skör tråd. Fara för fiasko? Andreas Ljungström får ses som vinnaren den här veckan, men bara i brist på konkurrens från Press2Plays sportorakel. Vancouver har knappast heller övertygat, med sex insläppta mot brorsan och två uddamålsegrar mot bottenlagen. Matchen hårdnar inför andra halvan av serien!

Veckans coach
Utan tvivel Ryssen Med Det Rysliga Bredbandet – Oliver Rykatkin. Efter att ha varit bespottad och utsatt för tuff kritik från sina motståndarcoacher på grund av en opålitlig mobil uppkoppling har han verkligen visat vad han har under suspensoaren. Två segrar mot Flyers och Calgary lyfter de röda vingarna nära toppen. En imponerande andraplats för tillfället för Rykatkin, som ser alltmer ut som en slutspelskandidat.

Tabell
1. Washington Capitals (Daniel Ljungström) 15 poäng 28-8 målskillnad
2. Detroit Red Wings (Oliver Rykatkin) 10 p 10-13
3. Vancouver Canucks (Andreas Ljungström)9 p 11-6 ms
4. Philadelphia Flyers (Jesper Englin) 8 p 8-5 ms
5. Pittsburgh Penguins (Joakim Sjöberg) 6 p 9-14 ms
6. Tampa Bay Lightning (Fredrik Anbacken) 6 p 6-12 ms
7. Calgary Flames (Patrik Samuelsson) 0 p 6-13 ms

Poängliga
1. Nicklas Bäckström (WSH) 6 mål 3 assist
2. Henrik Sedin (VAN) 4 mål 3 assist
3. Alexander Semin (WSH) 3 mål 4 assist
4. Alexander Ovechkin (WSH) 3 mål 3 assist
5. Manny Malhotra (VAN) 3 mål 1 assist

Total svenskdominans i poängligan, Nicklas Bäckström och Henrik Sedin har tillsammans samlat ihop 16 poäng på 12 matcher. Ryssland är vassa även här, Semin och Ovechkin kompletterar Bäckström och skapar ett mäktigt triumvirat för Washington.
Nästa vecka höjs temperaturen ytterligare i ligan när Oliver Rykatkin och Daniel Ljungström möts i ett toppmöte som kommer att visa om Detroit är i toppen för att stanna. Dessutom ställs Englins Philadelphia inför två bittra rivaler i Sjöbergs Pittsburgh och Andreas Ljungströms Vancouver.

Stay tuned!

Optimalt tumult i Speltorsk-studion!

Nu har det hänt igen. Speltorskredaktionen Sebastian Magnusson och Andreas Ljungström har glömt att låsa dörren till studion. Det skulle de inte ha gjort…

I avsnitt 113 av Radio Speltorsk gästar jag för andra gången podcasten med världens bästa introjingel. Det roligaste med formatet podcast och den, låt oss kalla det för ”öppna” planering som Sebbe och Andreas tillämpar efter flera år av sändningar, är att diskussionerna ofta får fritt spelrum. Det här avsnittet slår nog något slags rekord i att inte hålla sig på banan. Under två timmar halkar vi omkring över ämnen som uppmuntrande mattanter, tonåringar som rånar Statoil och R Kellys fetischer. Dessutom pratar vi lite spel.

Lyssna på programmet och tala om vad du tyckte! Återigen väcks frågan om en egen Press2Play-podcast, visst känns det som om det skulle kunna bli bra? Christer Engström i fritt flöde under ett par timmar – magi!

I’ll be your Star Trek girl!

I’ll be your Star Trek, Oh, I’ll be your Star Trek girl!

Dataspelsgalan imorgon

Här var jag på förra årets spelgala.

Imorgon anordnar Dataspelsbranschen sin årliga spelgala och kommer dela ut priser till 2010-års bästa spel. Tjejmingel, middag och socialiserande väntar för hela spelbranschen, ja, och så jag, som smyger in som Victors +1 och låtsas ha något där att göra.

En lista på alla nominerade spel och talanger hittar ni här, och Press2play kommer så klart spela in inslag därifrån. Själv ska jag kidnappa Victors  kamera (här kommer han rynka invändande på ögonbrynen och nämna att han behöver den själv, men det blir några iphone-bilder i alla fall) och se om jag lyckas få några intervjuer till ett reportage. Min journalistik-kurs kräver ett arbete om en ”knutpunkt”, ”ett kulturellt centrum” eller liknande, och jag tolkar ämnet fritt och anser att spelgalan är en helt fantastisk knutpunkt för hela Sveriges spelbransch.

Förra årets gala blev väldigt omskriven då många ogillade lokalen och reagerade på de lättklädda dansarna. I år har de förmodligen valt ett annat upplägg, och det ska bli intressant att se hur det kommer arta sig.

En hel del grejer har dock redan blivit ifrågasatta. Bland annat kategorierna där ”rollspel” inte alls finns med, där Super Mario Galaxy 2 anses vara ett plattformsspel, och Donkey Kong Country Returns ett barnspel. Även ”Folkets val” har fått kritik eftersom rösterna inhämtas från flera olika sidor utan allt för stor kontroll. Flera har rapporterat att de kunnat rösta åtskilliga gånger till exempel.

Bland de nominerade är jag själv extra kär i Mass Effect 2, Starcraft och Call of Duty: Black Ops. Vi får se hur det går för dem i ”Folkets val”!

Level 7:s priser – så här borde det varit

Idag avslöjade Level 7 siffrorna i omröstningen som engagerar hela spelsverige. Motsvarigheten till filmens Guldbaggar ska delas ut imorgon på Dataspelsgalan i Stockholm – jag är på plats, så kom fram och säg hej om du ser mig! Årets bästa skribent, podcast, tidning och blogg ska hyllas, men vann rätt deltagare?

Häng med i min egen spelgala – Jeppepriset 2011!

Årets spelpodcast

Level 7:s vinnare: RadioGamer

Hedlund, Berglöf och Kjellin har rusat in på den svenska spelradioscenen och med sin kommersiella uppbackning svept iväg motståndet. Med grym produktion och tydlig karaktärsfördelning tar de hem priset redan under sin andra säsong.

JeppeJoys vinnare: Retroresan

Myspodcasten har hyllats i den här bloggen förut. Kemin mellan folklige Anders ”jag är bara en vanlig kille” Brunlöf och Samson ”mjukisbesserwisser” Wiklund är nästan vetenskapligt väl avvägd och produktionen är riktigt snygg, speciellt med tanke på de jämförelsevis begränsade resurserna. En av podcastvärldens bästa intron är kristyren på den jättemuffin som är Retroresan.

Årets spelskribent

Level 7:s vinnare: Tove Bengtsson

Svenska Dagbladets stora namn på spelsidan är inte bara en riktigt stilig och cool kvinna, utan helt klart en av Sveriges vassaste skribenter. Leder tillsammans med bland andra Angelica Norgren kampen för ökad genusmedvetenhet inom spelsverige, ett otroligt viktig arbete.

JeppeJoys vinnare: Thomas Wiborgh

Jag förvånar mig själv med den här utmärkelsen. Hjärtat säger Johan Hallstan eller en Oskar Skog med hjärtat utanpå tangentbordet. Men faktum är att nästan alla långa speltexter jag läst det senaste året, de som stannat i minnet, är skrivna av Thomas Wiborgh. Vi har inte alls samma spelsmak eller intresseinriktning inom branschen, faktum är att jag länga haft svårt för Thomas på grund av det. Men han har växt på mig, gnagt sig in. Kvalité – rakt igenom.

Årets speltidning

Level 7:s vinnare: Level

Så långt i framkant att man kan tala om världsklass, jo faktiskt. Förmodligen en av världens bästa speltidningar och framför allt guld värda för att få spelscenen att växa upp. Skriver om tunga frågor som personliga öden och genus, på ett otroligt underhållande sätt. Namn som Bjarneby, Wiborgh och Villner garanterar en skyhög klass på texterna.

JeppeJoys vinnare: Level

Ni har varit en del av min uppväxt, ni är anledningen till att jag skriver på den här bloggen - jag älskar er!

Årets blogg

Level 7:s vinnare: Blog ‘em up

Jag har ingen personligt förhållande till Blog ‘em up-kollektivet eller deras texter, men det är solklart att deras alster håller väldigt hög kvalité. Att sportnörden Mikael Gill får stå i rampljuset gör vår sort gott.

JeppeJoys vinnare: Sugoi.se

Galen, galet skön kille – härligt inspirerande blogg. Kammar mig verkligen medhårs med sitt urval av läckra spelbilder. I den här kategorin finns många fina bubblare. Spel-Malmer med sina avgrundsdjupa texter, vår egen Monitopias vardagsbeskrivningar, Familjenspels bubblande mångfald och Xboxflickans proffsighet.

Årets hedersomnämnande

Det är så nära en mancrush man kan komma. Hans ord landar i mina öron som honung i varm mjölk, hans texter får värmen att sprida sig i magtrakten. Johan Hallstan – du är som Garrincha, folkets glädje!

Årets käftsmäll

Tungviktsmatchen i kategorin Årets Blogg, mellan min stora idol Leijonskallen och Hard Hegevall har nått tionde ronden. I år slutar matchen… oavgjort! Hegevall verkar ha folkets kärlek medan den lite mer snofsige af der Leijonhufvudet luckrar upp stenhjärtan i juryn. 9 poäng var, the beef goes on.

Vilka är dina vinnare?

Tävling – vinn NBA Jam!

He’s on fire! En riktigt klassisk sampling från arkadhallen. För oss som älskar actionfyllda sportspel var NBA Jam en av 90-talets absoluta höjdpunkter. Konverteringen till SNES var också klockren, den lät oss dunka från halva plan och krossa plexiglas i favoritfåtöljen, på den gamla 12-tummaren. Förra året gav EA ut en nyversion av spelet, som fick kritik för att inte göra något nytt. På så vis rättfärdigades inte prislappen som föräras ett fullprisspel. Det argumentet kan vi sudda ut nu. Ni kan nämligen få njuta av NBA Jam helt gratis! Om ni vinner tävlingen vill säga…

Deadline är fredagen 18:e mars och för att vinna behöver du bara vara lite kreativ… och det är en fördel om du gillar sötsaker. Eftersom det handlar om Jam och vi alla älskar vår Ingvar Oldsberg - berätta för oss! Vilken upplevelse med sylt har varit din allra bästa?

Det snajdigaste bidraget i kommentarerna belönas med ett exemplar av NBA Jam till PS3.

Kör hårt!

Må kraften vara med dig!

Med The Old Republic i sikte så bryter jag härmed radiotystnaden med denna rapport från sydligare breddgrader. Förbered eder det är dags att välja sida!

Resten av dagarna med lillebrorsan

Så Casper inledde sin praktik hos Vicachu Industries i förra veckan. Men vad hände sen, då? Fick han om möjligt sparken? Dog han till följd av att ha att spelat 18-plusmärkta spel?

Nej! Historien gick faktiskt vidare, och fortlöpte under ytterligare fyra dagar. Förklaringen till fördröjningen är tråkig och ointressant, utan en enda regnbågsfärgad enhörning. Därför tycker jag vi hoppar rätt in i den även fortsatt bildintensiva skildringen av händelserna!

Det är onsdag morgon och Casper är på studiebesök hos reklambyrån Tape. KAN NI GISSA VEM SOM HAR DESIGNAT LOGGAN? VAVAVA?

Här möter vi den asiatiske – alternativt morgontrötte – versionen av Mikael ”Oberoende spelexpert” Zethelius i sin vardag.

På väggen hänger århundraden av visdomar samlade. Vi tvingar Casper att ta in dem på en hundradel.

Berikad av nyvunnen kunskap leder vi Casper mot nästa viktiga anhalt i livet: Hisar i Hötorgshallen. Stammisstället för alla som är något.

På vägen tillbaka passar vi på att kladda lite på Macotekets Ipad-plattor. Själv fnyser jag över relikerna – jag har trots allt snart en Ipad 2. Äntligen kommer jag att kunna göra… allt det där… ni vet. Det där som man bara kan göra på riktigt med en Ipad. Allt man gjort tidigare har plötsligt varit på låtsas.

Det har hunnit bli kväll, och därmed dags för den sista intensiva sittningen inför veckans inspelning. Min hemläxa är Homefront och Dragon Age 2, som går varma på projektorn. Samtidigt ägnar sig Casper åt ögonoperationer i Dead Space 2…

Kvällens proviant – som sköljs ner med bottenlösa glas av Cola Light – är gamla godingar spetsade med nya exotiska smaker. Marabous fruktiga Mangochokladkaka försvinner rakt upp i Caspers gomsegel. Blåbärskexchokladen hinner jag iallafall norpa åt mig bitar av, men inser snart att jag föredrar den ordinarie.

Vi avslutar maratonsittningen med 3d-brillorna på, framför Motorstorm: Apocalypse. Vi konstaterar återigen att 3d är festligt och medryckande men spelen generellt mycket, mycket skarpare och snyggare utan. Eller snarare, jag konstaterar det och spänner hotfullt ögonen i min praktikant tills han känner sig tvingad att hålla med.

Det är till slut torsdagsmorgon och bröderna Leijonhufvud ser alldeles bleksuddiga ut av allt spelande. Därför låter vi solstrålen Saga inleda med en recension av nya Pokémon!

Casper får under tiden sätta sig bakom den enorma kontrollpanel som styr Press2play.

Via övervakningskamerorna kan han se och höra Saga bryta ihop av skratt när vi dividerar över uttrycken ”knasboll”, ”dumsnut”, ”dumboll” och ”knassnut”.

Därefter är det dags för mig att leverera de färska intrycken från Homefront, Dragon Age 2 och Motorstorm: Apocalypse.

Efter recensionerna drabbas jag av sedvanlig black-out, och när jag kvicknar till är det stående med Casper hos Namco Bandai. Casper har fått magrutorna gratis, och försöker få till Jins vassa haka för en komplett avbild. Vem är vem?

Min business hos Namco Bandai förblir hemlig (kan ni gissa vad jag gjorde där?), men efteråt knäpper vi av ännu en turistbild på Casper tillsammans med lite spelmerchandise.

Väl hemma loggar vi in på mitt hushålls två speldatorer för att göra upp i Starcraft 2. Efter det är allt åter suddigt. Något om att han fyller 15 år och får oändligt med spö av mig i alla tänkbara konstellationer – trots understöd av en datorstyrd lagkamrat. Grattis, bror!

Senast jag hörde från 15-åringen planerade han att bygga en konkurrerande spelsajt. Vad tror ni, är jag utbytbar om några år..? Först måste du besegra mig i Starcraft, noob!