Battlefield 3 – Ã…rets spel alla kategorier!

Det var pÃ¥ hÃ¥ret. EAs PR-guru Maria sköt igen dörren till testomrÃ¥det bakom sig och var pÃ¥ väg att lämna E3 för detta Ã¥r. Det var femton minuter kvar till stängning och med stängda dörrar var sista chansen att fÃ¥ en glimt av vad jag föreställt vara min framtid, anledningen till min förtidspensionering, skälet bakom varför jag säger upp alla offentliga uppdrag och lyfter a-kassa eller socialbidrag – skit i vilket, sista chansen skulle varit förbi. Ja, jag har sagt det förut. Jag sa det innan Bad Company 2,  men den här gÃ¥ngen är det pÃ¥ fockin’ allvar!

Maria mötte ängsligt min blick i ultra-rapid, hon förstod allvaret i att min stora kropp var i rörelse, nästan ur kontroll. ArmbÃ¥gar och lemmar knuffade undan utländska speljournalister som tyckte sig ha företräde. Jag skrek för full hals. ”Maria, jag mÃ¥ste in, jag mÃ¥ste testa BF3, snälla söta, rara, det är den sista tjänst jag nÃ¥gonsin kommer att be om!”. Fingrarna korsades bakom min rygg. Men Maria, hon är toppen. Hon läste situationen. Den var explosiv. 10 Ã¥rs längtan kanaliserad likt en försenad bilförares vrede i morgontrafiken. Jag blev insläppt med uppmaningen ”du fÃ¥r bara titta. Det pÃ¥gÃ¥r en 16 vs 16 rush-match därinne. Det är fullt hus.”

Rummet var stekhett trots den höga takhöjden. Dörren hann knappt stängas bakom mig när en brett leende Lars Gustavsson och en lycklig herr Patrick Bach steg emot mig med uppmaningen: ”Ta en dator, för bövelen. Matchen är redan igÃ¥ng!”

Jag grät inombords. Lyckoruset spred rysningar när jag klickade igång spelet, jag blinkade bort en tår när jag sprang de första stegen mot den lede fi. Vi befann oss i Paris tunnelbanesystem. En tanke om Left 4 Dead flög förbi, det brann på perrongen.

Grafiken är verkligen förhöjande. Skärpan, djupet, och som jag springer närmare eldstriden som utkämpas 100 meter fram, ljudet! En snabb blick pÃ¥ minikartan och de tvÃ¥ COM-stationerna är lokaliserade. Vi ska ditÃ¥t. Sick-sack tar jag mig fram över omkullvälta läsk-automater, tegelbruk och brÃ¥te. Ideligen pÃ¥ jakt efter skydd och skuggan av en fiende. Adrenalinet pumpar och lusten att – ja döda.

Jag har rest i tio år för detta ögonblicket. I tio år har jag försökt förklara min kärlek till spelet som förändrade så mycket för flerspelarläget och spelindustrin javisst, men för mig personligen, större ändå, så öppnades en helt ny vid värld att uppleva ur ett nytt perspektiv och dessutom vid varje ny runda.

När jag systematiskt tar mig framåt och uppåt mot Paris gator, stannar för att pricka fiender, skjuter slut på ammunitionen och fingrar efter rätt knappar så tränger upphetsade röster genom ljudet av slammer och krig. Det är Lars och Patrick, huvudmännen i sammanhanget som skriker till mig för full hals. Lars som varit med under hela Battlefields utveckling och blivit lite av ansiktet utåt som Creative Director. Patrick som är Exekutiv Producent är den store hövdingen för BF3.

Bakom mig stÃ¥r de som skyddsänglar vid varsin axel, mitt i brinnande strid och skriker taktiska order, om var granatknappen sitter och hur man ”pronear” genom att trycka z. Kulorna viner omkring mig när jag sätter mig i skydd för att smälta hela situationen. Tänk om jag vetat detta för tio Ã¥r sedan, lÃ¥ngt innan jag ens reflekterat över att det fanns en svensk spelbransch, ett spelunder eller ens vetat resan Battlefield-serien skulle ta mig pÃ¥. Ã…terigen trängde tÃ¥rar fram.

Omgången tog slut. Mitt lag stod segrande efter att ha tryckt tillbaka fienden genom Paris gator. Fienden som smög i husen, de låg i bakhåll bakom soptunnor och bussar, de omgrupperade, de sprang som yra höns. Adrenalinet pumpade i flera timmar efteråt. 10 års väntan har nu utmynnat i abstinens efter mera. Hur i helvete skall man kunna vänta till den 27 oktober?

Om väntan är outhärdlig, dra ner till Dreamhack i helgen så blir du en av de första spelarna i världen att testa spelet som kommer ge MW3 och alla andra halvmesyrer en redig bredsida. Jag kommer vara där, jag kommer sätta min stora kropp i rörelse, använda armbågar och lemmar för att komma innanför lykta dörrar, för att återta Paris gata för gata, kvarter för kvarter. Nu blir det Heavy Metal, Rush eller Conquest. Det spelar ingen roll, för va faen ska man göra?