Tegan and Sara bäst på länge (förlåt Conor)

Jag hade inga särskilda förhoppningar pÃ¥ spelningen med Tegan and Sara. Tycker ärligt talat att deras lättlyssnade punkpop ofta känns som queerkidsens ursäkt för att lyssna pÃ¥ collegerock. De har mÃ¥nga lÃ¥tar som skulle passa i en slutscen av Grey’s Anatomy. Men spelningen pÃ¥ Debaser igÃ¥r var det bästa jag sett pÃ¥ länge.

Kön ringlade sig över hela Medborgarplatsen flera timmar innan, jag kom in precis när spelningen började. Det var riktigt fullsatt, trångt och varmt. En övertänd publik som gallskrek som Twilight-fans så snart Tegan och Sara kom in på scenen: Iiiiiiiihh! Publikens entusiasm togs väl om hand, redan efter första låten deklarerade systrarna att det här var den bästa publiken hittills på turnén. Därefter följde två timmar av småprat, lovord, skrikande publik och musik. Hits, nya skivan och gamla låtar i en salig blandning.

Även på balkongen bakom glasrutan var det fullsatt, och från scenen spekulerades det vilt kring vilka som som befann sig bakom rutan. Tegan tyckte det kändes som en skräckfilm när hon fick syn på dem under en sekund när en lampa lyste upp rummet på balkongen. Är Sverige så progressivt att de skickar sina fångar på Tegan and Sara-konsert, eller kollar människorna bakom glaset i själva verket på bio? Kan de vara föräldrarna till de skrikande trettonåringarna längst fram?

Jag blev glad av att för en gÃ¥ngs skulle träffa ett band som verkligen brydde sig om publiken, och som bjöd pÃ¥ sig själva. Som tog tillvara pÃ¥ publikens entusiasm sÃ¥ till den grad att en tjej höll pÃ¥ att svimma och fick lyftas över staketet (”exakt sÃ¥där sÃ¥g Tegan ut nyÃ¥rsafton 2004″, meddelade Sara när den svimfärdiga tjejen lyftes över). Kan inte lÃ¥ta bli att jämföra med Monsters of Folk vars publik ocksÃ¥ var otroligt entusiastisk men fick nöja sig med att kolla in ryggtavlorna pÃ¥ fyra killar som älskade varandra över allt annat, och som kostade pÃ¥ sig tvÃ¥ ”thanks for coming guys” under den tre timmar lÃ¥nga spelningen.

När jag gick hem från Tegan and Sara kändes det som att jag fått två nya kompisar som är smarta och sympatiska och dessutom spelar grymt härlig musik.