Kent vs Winnerbäck

Sveriges två tyngsta namn har båda släppt skivor i höst. Det kan tyckas som att jämföra äpplen och päron att jämföra Winnerbäck med Kent, men jag tycker de har många likheter som artister. Båda har en gigantisk och blandad publik. Båda är tillräckligt medieskygga för att det ska räcka med en förhandslyssning av en kommande platta för att skapa tidningsrubriker. Båda valde att lansera sin platta genom att medverka i Skavlan. Båda skulle kunna kallas svenniga med allt vad det innebär. Båda dök upp på musikkartan i mitten av 90-talet och har hängt med sedan dess. Deras publik går till stor del omlott även om den inte ser likadan ut.

Jag har vid det här laget hunnit lyssna en hel del pÃ¥ Lasses skiva medan Kents nya bara hunnit gÃ¥ ett par varv. Jag gillar bÃ¥da sedan lÃ¥ngt tillbaka i tiden. Nu tänkte jag i ett halsbrytande experiment försöka jämföra de senaste plattorna och artisternas ställning i och med skivsläppet – vem/vilka är egentligen bäst? Lasse eller Kent? Jag ställer nÃ¥gra frÃ¥gor och sedan fäller jag avgörandet.

(Foto: Louise Enhörning/B.Martin resp Jonas Lindell)

Har de förnyat sig? BÃ¥de Lasse och Jocke Berg har hängt med sÃ¥ pass länge att det ofta känns som att de gör parodi pÃ¥ sig själva sÃ¥ngmässigt. ÄndÃ¥ har bÃ¥da utvecklats – Lasse har poppat till det gubbiga vemodet med nÃ¥gra Kent-liknande gitarrer och glada synthar, sÃ¥ngstilen har gÃ¥tt frÃ¥n vinglig ung poet till grubblande gubbe. Kent drog med singeln Töntarna sitt allt hÃ¥rdare synth-ljud till sin spets och de verkar ha lämnat Kent-gitarrerna bakom sig samtidigt som Lasse plockat upp dem. 1 – 0 till Kent tycker jag dÃ¥ skivan faktiskt känns nyskapande pÃ¥ riktigt, 80-talsinspirationen till trots. Lasses nya sidor är försiktigare och Melody Club-syntharna i första singeln känns bara krystat glättiga. Dessutom har Lasse upprepat sig en del senaste skivan bÃ¥de sÃ¥ngmässigt och lÃ¥tmässigt, till exempel spÃ¥r 4 har han ju redan skrivit minst en gÃ¥ng tidigare.

Vilken publik har de/skaffar de sig? Här finns mÃ¥nga likheter – jag skulle inte skämmas för att kalla bÃ¥da arenarockare och med det ordet menar jag nÃ¥got grabbigt, bredbent och folkligt. Lite som hockey ungefär. Lasse drog även pÃ¥ sig svensktoppslyssnarna med superhitten ”Om du lämnade mig nu” för ett par Ã¥r sedan. Han lÃ¥ter allt äldre och jag tror hans publik Ã¥ldras med honom. Kent har lyckats behÃ¥lla ett lite smalare tilltal trots den bitvis fotbollsgrabbiga publiken. Med nya skivan tror jag de kommer vinna över ännu ett gäng nya fans. Därför blir det 2 – 0 till Kent.

Namnen pÃ¥ skivorna ger i alla fall Lasse minst en poäng. Jag älskar ”Tänk om jag Ã¥ngrar mig och sen Ã¥ngrar mig igen”. Superfint. 2 -1 alltsÃ¥.

Skivornas bästa låt, ett svårt beslut så klart.
Kent: ”Det finns inga ord”
Lars Winnerbäck: ”JärnvägsspÃ¥r”
Eftersom jag älskar Lasse sÃ¥ känns det lite väl hÃ¥rt, men matchen slutar 3 – 1 till Kent. HÃ¥rt men rättvist. FörlÃ¥t.