English
RSS-ström
Kontakta mig!
Minneskort – en bloggserie om nostalgi
Den lilla grå kontrollens skarpa kanter i handflatan. Jordgubbsaft, drucken med lakritssnören som sugrör. En förhoppning om att den där 16-bitars Turtleskassetten kanske, kanske kan fungera i min NES med en adapter. Minnen.
De flesta av oss har mÃ¥nga kära minnen frÃ¥n när vi var smÃ¥. Kanske är det naiva tankar som framstÃ¥r som söta och roliga sÃ¥här med 20 Ã¥rs tid att mogna. Eller bara mysiga stunder med vÃ¥ra favoritspel, i den där speciella sittpuffen eller med den där bästa, bästa kompisen. Under rubriken ”Minneskort” fÃ¥r ni ta del av smÃ¥ minnesfragment frÃ¥n min barndom. Kanske är de smÃ¥ detaljerna helt innehÃ¥llslösa för er, inte ger er nÃ¥got, kanske fÃ¥r det er att minnas, att tänka pÃ¥ hur bra allt var. Jag vill i alla fall berätta.
Vi till̴ter oss svepas med i ett ljust rosa skimmer Рsom ett tunt lakan, av nostalgi. Utan cynism och efterklokhet.
Det första minnet jag vill dela med er är, kanske inte helt överraskande, från ett fotbollsspel.
Nintendo World Cup var ett spel som närde drömmar, som jag bar med mig ut på gräset utanför det gröna huset. Vi ville återskapa de häftiga konstsparkarna, bicykletas och superskott. Förutom att spelet var smått revolutionerande med sin tvåspelarmöjlighet och bjöd på valmöjligheter som att få målvakten med i offensiven är det en sak som fastnat hos mig. En detalj i spelet stod, faktiskt bokstavligen, ut. Minns ni?
När en spelare blev hÃ¥rt tacklad spred sig en fantastiskt vriden min i ansiktet pÃ¥ honom, som om pungkulorna fastnat i en stavmixer. Det mest uppseendeväckande med animationen var ögonen. De stod ut som tvÃ¥ stavar, eller som vi valde att kalla dem: ”korvögonen”.
Korvögonen återkom sedan i flera NES-spel, bland River City Ransom, och är en sån där riktig klassisker för mig och mina barndomsvänner.
Vilka extra varma minnen har du från spel i barndomen?
- 3 kommentarer
Etiketter
Dela detta med andra!
3 kommentarer på Minneskort – en bloggserie om nostalgi
Agent York – Riktigt roligt att du nämner TF2! Det var ett av spelen jag tänkte pÃ¥ när jag startade bloggserien, det var nära att det första inlägget handlade om spelet.
Det är ett av de spel som jag lagt ner allra mest tid pÃ¥ vid NES:en, ett riktigt varierande, roligt och SVÃ…RT spel. Riktiga barndomsminnen faktiskt, när jag ofta satt ensam och nötte med en penna över A-knappen… Minns att jag tyckte att glidflygningen var grymt svÃ¥r!
En riktigt bra kommentar!
Osten – Ã…h, vad gött det lät! Vilken dröm. Att bara snubbla över en sÃ¥dan gyllene skatt. Mexikanarna hade ju kopierat Argentinas framgÃ¥ngsrecept rakt av ocksÃ¥, deras bica var lika obalanserat bra. Däremot tyckte jag alltid att det var konstigt att Västtysklands specialare var sÃ¥ dÃ¥lig. Ologiskt!
Precis den här sortens snack jag ville Ã¥t – perfekt!
Jag spelade faktiskt Nintendo world cup sÃ¥ sent som i somras när vi var ett gäng polare som levde rövare pÃ¥ Gotland. Av en ren slump hittar vi ett gammalt nes i en polares sommarstuga ute pÃ¥ FÃ¥rö, samtidigt som vi sätter pÃ¥ grillen, känner lukten av marinaden och knäcker vÃ¥ra första bäääärtz, smackar vi i World cup pÃ¥ 20 tums tjock-tvn och är med bums tillbaka till barndomens oskuldsfulla glädje. Vi konstaterar ganska omgÃ¥ende att vi för tillfället inte var i det bästa forumet att bestämma vem som skulle vara grillmeister. Alla var dock rörande överrens om att Argentina var ”fett imba”. Dra pÃ¥ en cykelspark med dem och det var 100% mÃ¥l, där snackar vi accuracy. Sten sax pÃ¥se har räddat mÃ¥nga middagar för oss.
Säger bara: Fifa släng dig i väggen.
Nintendo World Cup….Det väcker onekligen minnen. Ett av mina starkaste minnen frÃ¥n en svunnen barndom är när jag fick spelet Track & Field 2 till NES julen 1988. Jag hade sett fram emot spelet nÃ¥got oerhört och mina föräldrar hade varit ute i god tid och slagit in det redan en vecka för julafton. Men fylld av förväntan och nyfikenhet kunde jag inte motstÃ¥ frestelsen. Medan mina föräldrar var och handlade öppnade jag försiktigt paketet i ena kortändan och pluggade in spelet i Ã¥tta-bitaren och sedan jag var helt fast. Detta scenario upprepade sig sedan ytterligare 5-6 gÃ¥nger innan jag fick spelet officiellt:) Möjligen var min minst sagt klumpiga Ã¥terförslutning av paketet nÃ¥got misstänkt, men ingen sade nÃ¥got när jag med illa förställd min försökte verka överraskad över dess innehÃ¥ll:)
Har nog aldrig spelat ett tv-spel så mycket som jag gjorde med Track & Field 2. Det var också det enda tv-spel jag använt en joystick till i vissa grenar. Om man aktiverade auto-fire slapp man trycka på a-knappen som en vettvilling, något som nästan var ett måste i tresteg, hinderlöpning och stavhopp. Saken var dock den att joysticken av någon anledning inte var riktigt kompatibel med handkontrollsuttaget, så om man skulle byta till handkontroll mot joystick mellan grenarna kunde hela spelet frysa. Vilket ju var ett rätt kasst extra spänningsmoment:) Det var länge sedan jag tänkte på Track & Field 2, så jag får tacka dig Jesper för att du fick mig att minnas en tid då HD-grafik var en feberdröm och Ulf Elfving var medlem nummer 1 i Nintendoklubben.