Familjen Spels hatattack på RadioGamer!

Jag visste att det var för bra för att vara sant. Bakom de där mjuka ögonen, bakom den kärleksfulla handen på Sagas hår och en glasfasad fri från repor, döljer sig ett monster.

Dagen hade börjat strÃ¥lande. EA bjöd in oss att prova nästa del i världens mest slipade sportserie – vi skulle fÃ¥ känna in NHL12. Christian Kullman och världens längsta indier välkomnade oss och pitchade de nya funktionerna, som vanligt hade utvecklarna tre säljpunkter de ville trycka pÃ¥ och som vanligt var jag mer intresserad av finputsningen i mekaniken än av luftslottsrevolutioner som ser bra ut i annonser. EA Vancouver har ändÃ¥ alltid varit duktiga att ta tillvara pÃ¥ föregÃ¥ende spels storhet och slipa varsamt där det behövs – säljsnacket är mest ett nödvändigt ont träsk att vada igenom. De följer traditionen även med NHL12, men mer om det längre fram i bokstavsföljden.

Förutom att fÃ¥ lyssna till producenten Sean Ramjagsingh och hÃ¥rdtesta spelet bjöd EA pÃ¥ chansen att vinna tvÃ¥ biljetter till NHL-premiären i Globen 7-8 oktober. Med ett ansenligt antal NHL11-timmar i fingertopparna ställde jag självklart upp – den insatsen behöver jag nog inte gÃ¥ in närmare pÃ¥…

Däremot gav kvartsfinalen lysande underhÃ¥llning när (min pÃ¥stÃ¥dda älskare) Joakim Sjöberg frÃ¥n Familjen Spel och Spelkriget gick upp mot RadioGamers flickidol Christian Hedlund. Förutom att mosa Christian i matchen gav sig Joakim ocksÃ¥ ut pÃ¥ en sällan skÃ¥dad odyssé av fördomar – snacka om att sparka pÃ¥ en liggande indier! 

Det ligger ett svårdefinierat, mysigt skimmer över NHL i allmänhet och EA:s spel i synnerhet. Releasen innebär alltid en rennäsans för mitt hockeysug, som jag annars lämnat i en stökig låda någonstans strax efter tonåren. Varje höst förflyttas jag också tillbaka till mellanstadiet. Själv hade jag aldrig något NHL-spel, men det var en stor högtidsstund varje gång jag fick åka med skolbussen hem till Frans och tackla sönder hans Rangers på Mega Drive-maskinen. 

PÃ¥ tal om att tackla sönder saker, i NHL12 är mÃ¥lvakten för första gÃ¥ngen ett eget objekt, lika obarmhärtigt utlämnad Ã¥t fysikmotorn som utespelarna. Det, tillsammans med beslutet att ge de fysiska spelarna en mer pÃ¥taglig närvaro, bidrar till härligt köttiga brottningsmatcher i slottet. Överhuvudtaget har NHL12 tagit tillvara pÃ¥ 11:ans tankfulla stil och straffar oöverlagt försvarsspel ännu hÃ¥rdare. Nu tar medspelarna mycket fler egna initiativ, även när ditt lag inte har pucken. Jag älskar intentionen. EA Vancouver är en av mina favoritstudios eftersom de verkligen förstÃ¥tt vad som gör ett sportspel bra – detaljerna.

NHL12 är utan tvekan ett mycket bra spel. Snart får ni reda på hur bra, recensionen är inte alltför långt borta här på Press2Play. Under tiden kan ni stilla abstinensen genom att kolla in förra årets fullpoängare i recensionsform.